Ett svenskt landslag deltog i turneringen Eurofan 2010 i Lviv i Ukraina. Läs om resan här!

På förmiddagen torsdag 8 juli satte sig de första resenärerna från Stockholm på bussen mot Skavsta. Det var undertecknad, Martin Alsjö och Christer Ericsson.

På Skavsta mötte vi upp  Jimmi Johansson och Johan Larsson som tagit bussen från Norrköping. Tillsammans åkte vi ner till Krakow med Ryanair. Biljetten kostade ca 700 kr inklusive incheckad väska med matchställ till hela laget på 13 personer.

Tre skåningar hade rest till Krakow med Norwegians morgonflyg från Kastrup. Det var Jan Wallin, Mikael Kristersson och Rikard Persson från Malmö och Lund.

I Krakow väntade en förbeställd buss på att ta oss till Lviv i Ukraina och turneringen Eurofan 2010. Denna turnering anordnades i år för fjärde gången, men det var första gången det skulle bli svenskt deltagande.

Chauffören talade inte mycket engelska, men han kunde lite franska liksom Martin. Efter att ha fått beskedet att det skulle vara 28 km till Lviv drog vi slutsatsen att det skulle bli svårt att kommunicera med den annars utomordentligt trevliga chauffören. I efterhand  noterade vi att det är 28 mil mellan Krakow och Ukraina så det var nog detta som försökte förmedlas.

Vi lämnade Krakow ca 14:30 på eftermiddagen och stannade för att äta efter 2 timmar. Det blev polska korvar på ett lastbilsfik i en liten ort på vägen österut. Billigt och gott ca 10 kr för korven och ytterligare en tia för en öl till maten. Vi fick kontakt via telefon med Ira i Lviv som skulle vara vår svensktalande! voluntär. Hon sa att vi skulle nog inte komma fram förrän sent på natten så vi bestämde att träffas på fredag morgon innan vi skulle till förmiddagsmatchen mot Slovenien.

Efter ytterligare någon timmes åkning gjordes ett toalettstopp och vi passade på att handla lite dricka i en butik. Då inga målvaktshandskar fanns med i bagaget köptes även ett par polska trädgårdsvantar in för 15 kr. Efter detta körde vi hela vägen till gränsorten Pzemych i Polen. Här gjordes ytterligare ett toastopp innan gränsen skulle passeras. Ukrainas gräns är ökänd för att kunna ta väldigt lång tid.Vi köpte lite varm korv attäta samt lite chips och öl.

Ett annat sällskap från Stockholm körde ner med egen bil då de gjorde en roadtrip mot Odessa och deltog i landslaget på vägen. Detta sällskap bestod av Ludvig Nyberg, Niklas Lundell,  Thomas Lirén, Oskar Agert samt Fredrik Liljengren. Via SMS fick vi veta att de hade suttit i gränskontroll 5 timmar redan innan vi ens lämnat Pzemych. Lite oroade över detta fortsatte resan. Klockan var nu ca 10 på kvällen.

Oron visade sig obefogad. Vår fransktalande polska chaufför körde helt sonika förbi hela bilkön så att vi kunde lämna fram vårapass och papper. Han hade passerat denna gräns många gånger och brukade ha med sig sprit till kontrollanterna vilket ger gräddfil tillbaka. Det tog oss endast en timme att komma in i Ukraina. Vi passerade gränsen vid midnatt Ukrainsk tid. och kom fram till vårt hotell ca 2 på morgonen. Bilen hade kommit fram en dryg timme före oss så hela laget var nu samlat.

I receptionen delade vi ut matchställen för morgondagens matcher. Sedan försökte vi checka in våra 13 spelare till det överenskomna priset 20 euro per natt och vi skulle bara betala för 2 nätter. De ville ha över 1000 euro av oss så jag protesterade men de gav sig inte. De skulle ha 1000 euro och de skulle ha det kontant för kortterminalen fungerade inte. Jag sa de var dumma i huvudet som trodde att någon sprang runt med så mycket pengar i kontanter. Vi var tvungna att väcka vår voluntär som kunde tolka smidigare än den berusade Ukrainska spelare som fanns i receptionen. Det visade sig att hotellet höjt rumspriset 2 dagar innan vi åkte från 20 till 33 euro per natt. Priset stämde ändå inte. Det skulle bli 858 euro och det tog ytterligare tid innan de gav med sig att de räknat fel. Sen var det diskussion om att betala kontant eller med kort. Kl 4 på morgonen betalade vi 858 euro med kreditkort och kunde gå och lägga oss. Det tog alltså två timmar att checka in. Kl 9 skulle vi träffa Ira så vi bestämde att taktiksnacket skulle göras vid frukosten kl 7:30

Det var god kvalitet på hotellet i övrigt. Rummen var rymliga och frukostbuffén innehöll allt man kunde önska. Alla var på plats i frukosten på överenskommen tid. Vi åt yoghurt, pannbiffar och pannkakor medan vi diskuterade styrkor och svagheter på olika spelare. Vi hade aldrig spelat tillsammans tidigare och någon i laget hade aldrig ens spelat fotboll förut. Det var ju en supporterturnering så det sportsliga kom efter det sociala i detta sammanhang.

Efter frukost mötte vi Ira i receptionen och bad om ursäkt för att vi väckt henne medan hon bad om ursäkt för att hotellet behandlat oss dåligt. Hon talade väldigt bra svenska som hon läst vid universitet och därefter rest till Göteborg för att jobba ett år. Vi beställde 3 taxibilar till jordbruksuniversitetet där vi skulle spela våra gruppspelsmatcher. Det första vi såg vid arenan var ett stort rött öltält från sponsorn Chernigivskye. Där såldes öl på platsmugg för 6 kr glaset.

Slovenien som vi skulle möta i andra matchen hade fått förhinder att komma till turneringen. Ryktesvägen hörde vi att delar av deras lag hamnat i bråk med engelsmän i Sydafrika och därför satt fängslade därnere. Spelschemat lades om och istället för ett gruppspel över två dagar genomfördes hela gruppspelet på fredagen. Sverige inledde med match mot Paris Saint Germaine. Att vi aldrig spelat tillsammans visade sig tydligt. Vi hade mycket boll i matchen men lyckades inte få till många avslut. PSG gjorde hela 6 mål på i princip varje avslut de fick till. Dessutom gjorde Johan Larsson ett briljant självmål med en 20 meter hög lobb som gick över en chanslös Jan Wallin i målet. Kommentatorn var taskig och hånade Johan för den misslyckade rensningen. Rikard Persson gjorde ett mål framspelad av Mikael Kristersson. Matchen slutade förlust 7-1 där det ändå inte kändes som vi varit utspelade. Här syns Johan Larsson, Jimmi Johansson och Oskar Agert värma upp inför matchen.

Efter matchen blev det lite gruppfotografering tillsammans med PSG

Match två spelades mellan PSG och Ukraina och slutade med seger 3-2 för Ukraina. Vi hade bara att vinna med många mål för att gå vidare. Avslutningsvis spelade Sverige i blåa matchtröjor mot Ukraina.Inför matchen spelades nationalsångerna.

Det fanns kommentatorer på plats som live refererade matchen i högtalare. De undrade hur de skulle hantera att vi hade nr 13 på allas ryggar så vi berättade att i svensk media hade vår kära Zlatan berättat att om Sverige skulle kunna vinna ett mästerskap så behövs 11 Zlatan på plan. Därför satte vi namnet Zlatan på nr 13 för att testa denna tes.

Det hjälpte inte med 11 Zlatan. Denna match var vi chanslösa. Ukraina hade ett mycket bättre lag och mosade oss med 7-1. Johan Larsson revanscherade sig för självmålet i första matchen och gjorde ett mycket snyggt tröstmål. Efter matchen firade Ukraina gruppsegern med en bengal.

Även efter denna match blev det gemensam fotografering

 Sist i gruppspelet och utslagna redan efter första dagen handlade vi öl i öltältet för att trösta oss. Sedan åkte vi till hotellet för att duscha innan vi skulle in till stan och se oss omkring. Lviv blev inte särskilt drabbat av världskriget så här finns alla historiska byggnader kvar. Vi åkte in till operan för att därifrån promenera runt stan. Vi hamnade till  slut på en ukrainsk restaurang där vi beställde diverse rätter och undertecknad gjorde misstaget att inte be om en lokal specialitet och var därför missnöjd med sin mat, vilket sällan händer. Övriga var mycket nöjda med maten.

Det blev inte någon lång kväll då ingen hade sovit mer än några timmar och sedan hade alla spelat fotboll hela dagen. Vi åkte för att sova och bestämde träff för större sighseeing på lördagen eftersom vi inte hade några matcher då.

Vi träffades lördag förmiddag och åkte in till city igen. Vi vandrade upp för spiraltrapporna till en utsiktsplats i stadens högsta klocktorn. Efter detta satte vi oss på en uteservering och drack vatten och öl. Medan vi satt där kom en stor reklamnalle vandrande. Jan Wallin promenerade upp och gick hand i hand med reklamnallen som marknadsförde stadens strippklubb Split.

Vi delade upp oss i smågrupper. En del var uppe på ett utsiktsberg och några åkte för att delta i en pokerturnering. Thomas Lirén kom hela vägen till finalbordet och slutade på en fin niondeplats. Till slut på kvällen hamnade vi på en karaokebar såklart.Precis som i Wales framfördes en sång av undertecknad. Red Hot Chilipeppers - Californication i duett med Thomas Lirén.

Kvällen avslutades och söndagen var den dag då slutspelet gjordes. Inför finalen hade alla lagen möjlighet att skänka någonting till ett barnhem för föräldralösa barn. Vi hade varit inne i ett köpcenter och handlat lite leksaker såsom plastbilar en boll och några brädspel.

Första semifinalen skulle spelas mellan Ukraina och Wisla Krakow, men Wisla hade svårt med disciplinen och några i laget hade hamnat i bråk på en nattklubb kvällen före och satt därför i fängsligt förvar. Ukraina gick till final på Walkover. Hemmaklubben Karpaty skulle spela den andra semifinalen mot Zenit St Petersburg. Denna match vann de med 1-0 och det blev drömfinal mellan Karpaty och Ukraina.

Innan finalen överlämnades gåvorna till barnhemmet inför tv-kamerorna.  Liverpool skänkte kläder, Sverige skänkte leksaker. Liverpools manager bad om foton på barnen som använde kläderna. En vettig försäkran om att gåvorna når fram till de som behöver dem.

Till sist spelades finalen mellan Ukraina och Karpaty. Det blev en jämn tät och fysisk match med många avblåsningar för att sjukvårdare skulle kunna komma in. Det såg länge ut att bli mållöst men till slut fick Karpaty på ett snyggt skott strax utanför straffområdet som letade sig in i mål via stolpen. Det blev enda målet och arrangörsklubben Karpaty vann hela turneringen till allas glädje. Här ses Igor stoltsera med sin medalj.

På kvällen var det ceremoni med prisutdelning i olika kategorier. Detta gjordes i en fanzone där VM-finalen skulle visas på storbild. Niklas Lundell nämndes specifikt som en av turneringens bättre mittbackar

Några ryggsäckar med sponsorgrejor delades ut och sedan tittadevi på när Spanien blev världsmästare för första gången någonsin. Kvällen avslutades med en stor fest på nattklubben Millennium. Man undrar om de hade planerat en fest för fotbollssupportrar. Ölen var helt slut på stället efter 2 timmar. Laget dansade och ahde kul medan undertecknad kände av åldern och valde hemfärd och sömn.

På morgonen var det dags för de 5 på roadtrip att åka vidare mot Odessa. Vi tog ett gruppfoto på bilen, hela laget samt alla 6 voluntärer som hade hjälpt oss under turneringen.

Vi som hade kommit med buss från Krakow skulle bli hämtade kl 9 på kvällen för att åka buss tillbaka till morgonflyget mot Skavsta. Dagen spenderade vi tillsammans med Ira och Helen. Vi gick på marknaden och ett ukrainskt matchställ inhandlades, sedan åt vi ukrainsk husmanslunch.Efter lunch promenerade vi genom den varma staden och stannade på en glassbar för att svalka oss. Någon behövde gå på toaletten och blev hänvisad till caféet som låg bredvid. Det visade sig vara ett café till minne av Marquis de Sade som hade bott och arbetat i Lviv. Här ett foto på några av oss tillsammans med några ukrainare vi mötte å gatan. Statyn föreställer Marquis de Sade.

 Vi fortsatte till en annan glassbar och sedan var Helen tvungen att lämna oss. Vi avslutade med att äta middag tillsammans med Ira på en frimurarrestaurang som marknadsförde sig som världens dyraste galiciska restaurang.Som tur är hade Ira ett kort som gav oss rabatt så att vi bara betalade 10% av notan. Annars kostade tex en laxfile 1000 kr. Nu gick hela sällskapet om nio personers nota på 650 kr istället.

Efter middagen åkte vi till hotellet och tackade Ira för allt hon gjort för oss innan vi hämtade våra väskor och väntade in bussen som kom punktligt. Vi hade fått en ny chaufför som inte heller kunde någon engelska, men nu kunde haningen franska heller. Vi sträckåkte hursomhelst. Han stannade vid sista butiken innan gränsen och köpte en gigantisk flaska öl. Vi blev lite bekymrade över detta men vid gränsen stannade han hoppade ut och försvann med flaskan. Några minuter senare kom han tillbaka utan flaska och gränspassagen gick ännu en gång på nolltid.

Vi kom fram till Krakow flygplats ca 4 på morgonen. Här tog undertecknad och Jimmi avsked av resten av laget. Vi skulle åka vidare till Barcelona för att delta i Football Supporters Europes årsmöte. Om detta berättas i separat artikel inom kort.