Peter Melander och Ola Sjöstedt var i Minsk för att se träningslandskampen. Läs deras reseberättelse här!

30 maj:

Trött efter matchen mot Bosnien på Råsunda tog Ola en taxi till Arlanda. En snabb frukost på flygplatsen innan planet lyfte mot Vilnius via Köpenhamn. På Kastrup passade han på att ringa till mamma på mors dag så att inte det skulle glömmas bort när alla tankar snurrade runt annat senare.Väl framme i Vilnius var det dags att förhandla med en taxi från flygplats till järnvägsstation. Enligt litauiska vänner skulle en taxi inte kosta mer än absolut maximalt 50 kr, men man skulle förvänta sig att de försöker lura en. Mycket riktigt blev svaret 200 spänn på frågan om hur mycket en sådan taxi ska kosta. Han försökte förhandla men chauffören stod på sig och pekade på en skylt på litauiska. Efter att ha påpekat att det är 5 km och inte 10 km som chauffören hävdade till järnvägsstation valde Ola att ta bussen som startade alldeles bredvid taxistolpen.Det visade sig att denna buss gick direkt till järnvägsstationen och den kostade en tia. På järnvägsstationen blev det en sen lunch i form av pannkakor  med champinjoner och vitlökssås efter att en tågbiljett till Minsk hade inhandlats för 300 kr.

 På plats i tåget fick Ola en egen kupé där han fick vara i över 4 timmar. Det mesta av resan stod tåget still i gränskontrollerna ut ur EU och sedan in i det stenhårda Vitryssland.Pass och visum kontrollerades noga vid den vitryska gränsen. Det ställdes många frågor på knagglig engelska om var man skulle bo och vem man skulle besöka. Till slut sa de att sjukförsäkringen från IF inte var giltig. Efter protester fick Ola veta att han måste köpa en vitrysk försäkring för ca 100 kr vid ankomsten till Minsk centralstation, och sedan var det klart. Gränsen hade passerats.

I Minsk kl 10 på kvällen kom Mr Juriy från lägenhetsuthyraren och hämtade Ola på centralstation. Han körde runt en lång tur för att hämta nycklar som han glömt. De kom fram till lägenheten vid 11-tiden.Det var inte mer än 10 minuter promenad från centralstationen.

Ola fick hårda förhållningregler då Mr Juriy påpekade särskilt att ingen fick släppas in i lägenheten. Inte ens polisen! Tack och lov sattes inte lojaliteten på prov. Det var ingen som försökte komma in i lägenheten under veckan. Det blev skjuts till ett nattöppet varuhus för att köpa lite mat och öl till lägenheten. Därefter blev det en enkel middag och sedan sömn.

31 maj:

Ola ringde sitt försäkringsbolag och de försäkrade att  sjukförsäkringen är giltig i hela världen. Dagen spenderades med att försöka hitta en polisstation för att registrera besöket i Vitryssland. Detta måste man göra om man ska stanna mer än 3 dagar i landet. Efter ett SMS till Mr Juriy kom svaret: "DON'T SEARCH FOR ANY POLICE STATIONS!!!" Han skulle hjälpa med detta när Peter väl hade kommit. Peter skulle göra samma resa denna dag som Ola gjorde dagen före.

Framåt kvällen kom ett SMS från Peter med orden: "Hjälp, jag ligger nerbrottad på tåget av polisen. Vad ska jag göra?" Det fanns bara ett rimligt svar på detta: "Ligg still så möter jag upp i Minsk!"När tåget kom fram till Minsk stod Ola på perrongen och det verkar som att gränspolisen gav upp vid blotta åsynen för Peter klev ut från tåget med ett leende på läpparna. Nu var hela den svenska klacken på plats i Minsk!

Hem till lägeneheten och Mr Juriy kom och hämtade de papper som behövdes för att registrera närvaron i Minsk. Därefter ut på nattklubben Voglia Matta där de avnjöt vitryska rätter och kvinnor.

1 juni:

Ola och Peter utforskade stan och provdrack en öl på den tänkta supportersamlingsplatsen. De vandrade längs breda paradgator döpta efter sovjetiska presidenter och ett besök på svenska ambassaden gjordes också. Ingen där hade planerat att gå på matchen. Det var inte särskilt långt till matcharenan Dinamo Minsk, en ganska stor arena med ca 50000 platser som även används till friidrott.

I närheten av stadion fanns en finare vinkällare vilken Ola och Peter fann perfekt för att glida ner och ta en öl! Bartendern var en långhårig hårdrockare som berättade om musikställen i Minsk. Det visade sig att han skulle spela med sitt eget band "You are in my september" på en rockklubb vid namn Jolly Roger. De fick adressen dit och lovade att de skulle komma och lyssna. Därefter introducerades den vitryska drycken Bulbash. En vodka gjord på vete kryddad med honung och chilipeppar. Namnet är ett öknamn man använder för vitryssar i Ryssland. Det betyder ungefär bonnläpp och man har med lite humor valt att döpa sin egen dryck till detta.

2 juni:

Matchdag! Peter och Ola började med att stämma av med Marcus Allbäck var vi kunde hämta våra matchbiljetter som svenska fotbollsförbundet ordnat åt oss. De fick adressen till spelarhotellet Crowne Plaza innan de inledde tidernas minska supportersamling utanför Casino Princess vid Nemiga Street.

Efter en stund genomfördes en bejublad supportermarsch till Crowne Plaza alldeles bredvid arenan. Där fick de efter att biljetterna hämtats i receptionen, skriva autografer och göra vitrysk tv som om de vore lika exklusiva som spelarna själva. Och i ärlighetens namn var det ju fler fotbollsspelare än svenska supportrar i Minsk!

Efter hamburgertallrik, öl och kaffe för 200 spänn (jämfört med mat och öl för 50 kr på vanliga restauranger)var det dags att ge sig över gatan till matcharenan.

Svenskarna hade placerats på en familjeläktare med bra sikt över planen. Speakern kommenterade de nytillkomna svenskarna till publikens jubel. Männen på raden bakom tackade hjärtligt för att de hade varit med på tv tack vare dem. Därefter fastnade blickarna på en vitrysk publikvärd. Något annorlunda än hemma i Sverige med kamouflageuniform och batong.

Innan match genomfördes för första gången i Camp Swedens historia ett lyckat ballongtifo! Det var Vitryska förbundet som gjorde detta.

Efter en stund kom det fram en herre på läktaren och hälsade på svenska. Han hette Vitalij och hade sett på TV att det bara fanns 2 svenska supportrar på plats. Eftersom han har bott i Göteborg letade han upp en svensk flagga och kastade sig i bilen till matchen för att hjälpa till med det svenska stödet. Napijérad Svezija är vitryska för Heja Sverige.

Efter 1-0 segern var det många som ville bli fotograferade med de svenska supportrarna. Helt klart har det kommit en utmanare till Hanna och Kycklingen i form av Biffen och Storken.

Det bjöds på efterfest hemma hos Vitalij en bit utanför Minsk. Ett stopp på affären för att köpa öl, kaviar och vodka och sedan en böteslapp för att Vitalijs flickvän Nastra gjort en U-sväng där man inte fick. Sedan kom vi hem till Vitalijs stora hus som han byggt själv med hjälp av besparingar han gjort under sin tid i Sverige. De åt och drack Bulbash ur vitryska snapsglas som de kallar för rumka. Det var Peter och Ola hemma hos Vitalij, Nastra och hans mamma Vera. På bilden ses storken bredvid storken som lustigt nog fanns i Vitalijs trädgård.

3 juni:

Efter att ha övernattat hos Vitalij bjöds det på frukost och sedan promenerade man ner till en liten sjö i närheten av hans hus. Det var 30 grader varmt och perfekt badväder.

Framåt eftermiddagen lämnades stranden igen för att ta sig in mot city. Ikväll var det dags att besöka Jolly Roger för konserten med bartendern från vinkällaren.

Ola som är med i web community Hospitalityclub hade fått ett meddelande från en vitryss vid namn Dmitry som ville besöka Stockholm senare i år. Det visade sig att Dmitry jobbade i dörren på Jolly Roger och han satte upp hela sällskapet på gästlistan så att alla kunde gå förbi kön och gå rakt in på klubben vid ankomst. You are in my september var ett mörkt metalband som föll både Ola och Peter i smaken och deras skiva köptes in. Efter att ha sökt på nätet visar det sig att You are in my september är ett ganska känt vitryskt band som har turnerat i hela östeuropa.

Efter klubbesöket hamnade man på en amerikansk restaurang med dansband där det intogs diverse rätter och drycker tillsammans med Vitalij och Nastra.

Sent på kvällen kom man tillbaka till lägenheten för att packa och några timmar sömn innan Peter skulle ta tåget tillbaka till Vilnius för att flyga hem.

4 juni:

30 minuter innan tåget går skakade Ola lite på Peter och frågade om det var dags att ge sig av. Snabb uppstigning och morgontvätt blev det innan rask promenad varvat med jogg till centralsationen. 3 minuter innan avgång klev Peter ombord på tåget och lämnade då Ola kvar i Minsk.

Ola tog sig hem igen för lite mer sömn. Det var riktigt dåligt väder med regn och blåst, men framåt eftermiddagen tvingade hungern ut Ola ändå. Han begav sig till en restaurang på Karl Marx gata. Där beställdes det in en tallrik borsjtj  (kall rödbetssoppa) med dillkokt potatis och gräddfil.

Det trista vädret och den trötta kroppen ledd till att eftermiddagen och kvällen ägnades åt endast några monumentbesök  tillsammans med två Minskbor Viktor och Oksana.

Det bestämdes att det skulle bli cykeltur ut på landet på lördagen. Viktor hade en kompis som kunde låna ut en cykel till Ola. Det blev tidig hemgång för lite bokläsning och återhämtning.

5 juni:

Ola mötte upp Viktor och Oksana vid entrén till Nemiga Street vid 11-tiden på förmiddagen. Vädret var åter strålande sol och runt 30 grader varmt. Han fick justera sin lånecykel och sedan mötte man upp ytterligare 6 vänner till Oksana som skulle cykla. Målet för utflykten var en backhoppningsanläggning ca 30 km utanför Minsk.

Nästan direkt innan cykelturen påbörjats kom en man på cykel som hade cyklat ända från Indien. Han var ute på en sponsrad kampanj för att öka folks medvetenhet om AIDS. Han skulle fortsätta norrut genom de baltiska länderna och sen runda Östersjön och ta sig ner till kontinenten genom Skandinavien. Slutmålet för hans resa var England. Imponerande!

Till slut kom sällskapet iväg och man cyklade ut ur Minsk genom förorter. En paus gjordes på ett enormt varuhus där man köpte in mat och dryck som skulle förtäras under dagen. Det var behagligt att cykla i det fina vädret och farten hade anpassats efter Viktor och Ola som inte var vana cyklister. Efter en dryg timme började Ola tröttna i backarna som ledde till den skidanläggning som var utflyktsmålet.

Platsen var naturskön och ett par var på plats med rep och linor för att arrangera bungee från backhoppningsanläggningens startplats. Alexandr i sällskapet skulle hoppa, och Ola fick frågan om inte han också ville prova. Erbjudandet avböjdes med en skämtsam kommentar att försäkringen täcker nog inte detta. Viktor skämtade tillbaka med att om något går fel behövs försäkringen inte ändå.

Alexandr tog sig upp till uthoppet och förberedde sina linor. Det visade att farhågorna var befogade då Alexandr landade i en ungbjörk som växte under uthoppet.

Alexandr hade turen med sig och olyckan resulterade inte i värre än en rejäl blåtira över ansiktet. Han verkade lika glad efteråt och han cyklade vidare med oss senare på dagen.

Efter att ha spenderat några timmar i solen och förtärt våra korvar och öl var det dags att börja ta sig hem. Hemresan gick via en sluss i ån som rann i närheten.Både Viktor och Ola var rejält stumma och trötta, men Alexandr hade en vän med sig som var tävlingscyklist. Han såg detta som en möjlighet till lite extra träning och i nästan 30 km hade han en hand i ryggen på någon av de två för att de skulle orka ta sig hem. Ola erbjöd sig vid något tillfälle att ta en taxi med cykeln, eller åtminstone jogga med cykeln bredvid sig då detta belastade andra muskler och därför inte gjorde lika ont. Men hela sällskapet tog sig hela vägen tillbaka på cykel. Man var tillbaka i Minsk vid 8 på kvällen.

Rejält trött efter dagens utflykt blev det en kort middag och sedan godnatt för Ola som skulle upp tidigt för att ta tåget på söndagen.

6 juni:

Sveriges nationaldag och dags för den sista supportern att lämna Minsk. Eftersom kvällen före blev tidig var det gott om tid till tåget för Ola och hemresan var relativt odramatisk. I Vilnius blev det en litauisk gulaschmed kalvkött och sedan när Ola letade efter bussen mot flygplatsen frågade han en ung man om hjälp. Denna man försökte lura bort Ola till någon annan del av Vilnius. Ola kände tvivel över det första rådet och frågade en annan herre och fick då förklarat att bussen gick nästan från den plats där han frågat den första ynglingen. Syftet med försöket att luras från den första mannen är oklart, men det kan uppenbarligen vara på sin plats att vara uppmärksam och försiktig i denna stad som för övrigt är mycket vacker och är värd ett besök i sig själv. Flygplats heter Oro Uostas på litauska kan vara bra att veta.