När Sverige besegrade Wales med 1-0 i början på mars fanns såklart Camp Sweden på plats på läktarna på Liberty Stadium i Swansea. Olof Mellberg hyllades för 100 landskamper och det svenska supporterlaget spelade mot Team Wales Supporters. Här är Lisens reseskildring.

Vi var fem lindrigt pigga CS:are som möttes på Skavsta vid 8.30-tiden på tisdagsmorgonen för flyget till Stansted utanför London. Resan dit gick smidigt och utan sång från Ola. Väl framme mötte vi upp gänget från andra sidan Sverige – med bland annat David, kycklingen och Hanna – innan vi satte oss på tåget in till London. Vi lyckades leta oss fram till rätt station och perrong för tåget som skulle ta oss till Swansea. Installerade och klara (upphängda halsdukar + flagga) började uppladdningen med försök till allsång… Några av grabbarna lyckades mot alla odds somna i oväsendet och till råga på allt med öppen mun! Tågresan till Swansea tog ungefär tre timmar och då vi klev av i Swansea möttes vi upp av allas vår Engvall som stod som en gatuförsäljare med nyupptryckta t-shirts som han krängde utan problem till oss andra med trycket ”Camp Sweden Wales”, bra jobbat Engvall!



Efter uppackning och lite mat på diverse hotell och restauranger möttes vi upp på ett ställe som jag tror hette ”Australasian” för ett par pints. Undertecknad avvek vid 22-tiden så jag tar inget ansvar för vad som hände därefter men ryktet talar om en grupp svenska supportrar beblandade med svensk media, dock inte Patrick Ekwall som avvek snabbt! Har fått höra att det var både kareoke och drinkar på programmet.



MATCHDAGEN

Pigg som en lärka gick Melander och jag ut vid åttatiden och letade upp ett genuint frukostställe och fick i oss lite näring, ägg, bacon and bönor. Vi tog oss sedan till Singleton Hotel varpå en efter en ramlade in i lobbyn. Ola lyckades få en gratis frukost och en del andra tog en pint eller två. Andra i supportertruppen var ute och jagade ebb tidigt på morgonen och andades frisk luft för att syresätta blodet till supportermatchen senare på dagen.



När Melander och jag varit ute på rekognisering på morgonen hade vi hittat puben ”The cross keys” som vi gick till i samlad trupp. Den låg i ett urgammalt hus och var hur mysig som helst och med gullig personal. Priserna var helt okej så det blev både mat och dryck på stället. Det blev lite av stamstället på resan för flera av oss och det säger något om vårt betyg så nu vet du vart du ska gå i Swansea.
Vi tog en taxi till S:t Helens Rugby and Cricket Ground där de hade öppnat puben för oss, vilken lycka! Kanske inte för laget som hade behövt ytterligare förstärkning. Storvärvningen av Sportbladets Robert Laul räckte inte hela vägen även om han blev utsedd till matchens lirare.



Matchen och spelarbetyg i övrigt kanske vi kan lämna därhän men visst finns det en chans att FC Z kan få pisk av vårt lag. Supportermatchen slutade i alla fall 5-1 till Team Wales Supporters efter tappert jobbande svenskar. Glöden fanns i alla fall hos de våra.
Efter ytterligare en mellanlandning på ”The cross keys” var det äntligen dags för avfärd till Liberty Stadium för den riktiga landskampen. Chippen hade egen hejarklack strax ovanför oss med supportrar från El Hilal men de gick då Chippen blev utbytt. Det säger något om kärleken och uppskattningen som finns till Wilhelmsson.



Matchen är inget att skriva om då jag misstänker att ni som läser detta själva var där eller såg den på TV. Tycker själv att det som var roligast var Mellbergs utbrott på domaren och Elmanders mål. Men efter matchen så hände några viktiga saker och den första var att både spelare och ledare kom och tackade den svenska klacken för matchen, vilket värmde!

Dagens stora hjälte Olof Mellberg, gjorde sin 100:e landskamp och fick tröja, halsduk, medalj och den klassiska lergubben som våra uthålliga stridsmän numera får från Camp Sweden vid sina jubileum. När vi tackade Olof passade även vår ordförande Ingo på att fråga honom om fortsättningen i blågult. Olof meddelade att han är klar för EM-kval och tillhörande slutspel år 2012. Under matchens gång ärades mittbacken med en banderoll som senare efter matchen gavs till Pontus Wernbloom för frakt till Olof och spelarhotellet.

Vi hann även med att välkomna Erik Hamren och då var vi ordentligt frusna eftersom TV höll honom länge för intervju. Då föddes sången "Ge oss vår coach" men den värmde nog oss mer än TV-folket. När väl Erik kom så fick han en inspirationstext på en tavla att hänga på sin kontorsvägg (så han påminns om att vi står med honom mellan matcherna). Dessutom en stor medalj från Polen som vår ordförande hängde på honom med några uppmuntrande ord om att medaljens ord må gå i uppfyllelse. Orden som stod på den? BOHATER! Vilket betyder superhjälte på polska.

Jag tog taxi tillbaka till ”city” och hamnade på ett ställe som bar namnet ”The 80´s”, fullt med studenter och studentpriser – vad sägs om drinkar för 1 pund!?!  Till slut var halva stället fullt med CS: are och andra halvan med 19-åringar. Efter ett par timmar lyckades jag, Billing, Toll, Ahlbom och David hamna på ett hak lite längre ner på bargatan. Jag tror att det var David som utbrast ”var är tjejerna?” – vi hade hamnat på ett ställe för grabbar som gillar grabbar…



Detta var synnerligen en galen och rolig resa och nu ser åtminstone jag fram emot landskampen mot Bosnien i slutet av maj! Väl mött!  //Lisen




......................................

Här kan du prata artikeln TRYCK