Samtidigt som Sveriges lott föll på Holland och Finland tvingades Camp Swedens representanter på plats i Warszawa se EM-kvallottningen på polsk TV utanför kulturpalatset där själva lottningen ägde rum. Här kommer deras reseskildring från landet vi vallfärdar till år 2012. 

Vi var några tappra själar som moloket strövade hemåt från Råsundas norra läktare efter missat VM-slutspel i höstas. Härliga VM-matcher och safari byttes mot sorg och existentiell ångest. Vad skulle vi göra nu? Någon sade ”vi syns väl om ett år” – då var det outhärdligt, ett missat VM och missad gemenskap! Smärtan var starkt närvarande och vuxna män tittade ner i backen för att slippa böla offentligt.

Där i smärtan föddes tanken om en resa till Warszawa. Det kunde åtminstone fungera mildrande tänkte inte så få, i slutändan blev det fyra stycken som åkte ner. Ann, Lisen, Ola och Ingo. Första dagen blev en kall dag trots ihärdig träning i Sverige frös vi allihopa. Det var den luriga vinden som nog drog med sig is-kyla från floden Wisla och det senare gjorde att vi trots mängdträningen i Sverige inte höll värmen utan snarare hackade tänder.

En specialité som polacken gärna tar till vid kyla är varm öl med kryddnejlika och Ola och Ingo tittade häpet på när vi satt och åt på en klassisk polsk restaurang i Gamla stan med Olas polska vänner. På dryckessidan fick vi fyra tidigt erfara att choklad det är smält choklad som är mäktigt och gott. Special-te innehållande allt möjligt och för den som ville det omvända – rom med en touch av te spetsat med citronklyfta (lite överdrivet men någon såg skakad ut när denne drack rom och te).

På matfronten gick mycket ut på att få i sig så mycket revbensspjäll som möjligt de här dagarna och värst var nog Lisen och Ingo (om ni undrar varför de kanske är plumsiga på något fotografi så är det honungsmarinadens effekter). Vi tog alla vara på de polska pirogerna som sällan äts hemma i polska hemmen på grund av det tar mycket tid och kraft att få till det. Så polacken tar med förkärlek denna nationalrätt när han är ute och äter.

Det polska bordet fick vi del av i mängd när vi kom till den internationella pressträffen på lördag kväll med fri mat&dryck. Självklart var vi exotiska med gula tröjor och Camp Sweden-halsdukarna på oss. Det här mötet var riktigt bra på många sätt och vi fick kontakt med några olika nyckelpersoner i Polen. Mycket bra för oss att ha när vi kommer tillbaka 2012. Ola fick även utsättas för en TV-intervju till de polska arrangörernas hemsida och han blev nöjd med resultatet. Värt att notera var att några medierepresentanter tog kontakt och berättade att de visste om vår status som supportrar och att vi rankas högst av många journalister i Europa.

På den internationella pressträffen bjöds vi även på olika uppträdanden, bland annat en fantastisk dansgrupp som  är intresserade av att komma till vår camping och visa sina färdigheter vid EM-slutspelet. Arrangörerna visade upp intressant information för oss när det gäller Polens arrangemang och viktigast av allt; Avstånden är som längst fyra timmar mellan matchstäderna vilket ger väldigt bra förutsättningar för supportrar som vill åka till olika gruppspelsmatcher och se dem live.

Vi hade på olika sätt försökt men inte lyckas med att få biljetter till lottingen inne i kulturpalatset MEN det viktigaste var att vi fick uppmuntra landslagets players manager, Marcus Allbäck, och chefen för landslagsavdelningen, Lars Richt, med några gåvor. Det togs emot med värme och övriga i den svenska delegationen Lars-Åke Lagrell, Jonas Nystedt (presschef) och den nye generalsekreteraren Mikael Santoft var uppriktigt glada för stödet, det syntes! Eftersom Mikael Santoft är ny sedan årskiftet på sin tjänst fick han en välkomstgåva i form av en CS-halsduk. Den bars sedan inne på lottningen av Santoft.

Vi konstaterade alla fyra att glädjen över att kunna tillföra styrka o stöd till delegationen var värd varenda krona vi fick lägga ut på vår resa. När vi gick tillbaka till hotell Metropool var vi fyllda av förväntan och glädje med tanke på kvalspelet, men det kom att bytas ut mot ångest. Vi antar att det var lika hemma i Sverige :) Vi tippade grupper – Lisen, Ann och Ingo lyckades med konstycket att gissa fel på samtliga lag och då hade vi olika lag alla tre! Ola hade fru fortuna med sig i sina gissningar och drog in tre rätt.

Söndagen blev långpromenadens dag där även en speciell polsk vodka med honung i, slog svenskt försäljningsrekord. Därefter lyckades Ingo övertala Lisen, Ann och Ola att dricka varm öl där polackerna lett brett sa svensk fraktionen äckligt och vägrade dricka upp sejdeln trots bra bemanning på tre personer. 

Ann och Ingo inventerade och så en samlingsplats för 100 000 svenskar som ska sjunga den här på plats (TRYCK HÄR) om vi får en gruppmatch eller spelar kvart/semifinal i Warszawa. Vi ser ett nytt Berlin framför oss och jag tror ni förstår vad vi menar om ni tittar på bilderna och lyssnar på sången.

Vi var fyra tacksamma själar som rundade av resan på en bar innan de tre som var hungriga gick och åt hos en vietnamesisk restaurang där hembrännaren tycktes stå och puttra i källaren. Finkel vodka med ilagd honung direkt från burk serverades. Det vad jobbigt att bryta upp från den sociala gemenskapen men samtidigt har visionerna inför kvalmatcherna och slutspelet 2012 fått sig en rejäl knuff framåt och det ger energi till fortsatta insatser för landslaget, något som vi alla var överens om. Vår samstämmiga syn är att Polen är ett land som passar de svenska supportrarna mycket bra. Vi hoppas att vi lottas dit efter ett väl genomfört kvalspel.

Till er som missade Warszawa - missa inte Wales! :)